Historik
Rasen lär ha funnits på Irland sedan sekler. Den troligen första nedtecknade referensen till kerry blue terrier är daterad 1847. Folket behövde en hund som hjälp i arbetet och därför utvecklades terriern till en allroundhund. Den skulle hålla efter råttorna, vakta hemmet, valla fåren samt också fungera som jakthund främst på grävling och utter som det var tillåtet att jaga. Tjuvskytte ägde också rum och till det passade de blå hundarna bra. Färgen lät dem smälta in i skuggorna och därigenom undkomma upptäckt.
Användningsområde
Med sin bakgrund som allroundhund har rasen även i dag ett brett användningsområde. Nuförtiden används rasen sällan till jakt men istället har den visats sig lämplig för bland annat agility, rallylydnad, lydnad, sök och spår. Kerryn tycker om att arbeta och få nya utmaningar att jobba med men uppskattar också att umgås med sin familj och bara vara sällskapshund. Långpromenader är mycket populära. Rasen har ofta framgångar i utställningsringen där den firar stora triumfer genom sin både sportiga och eleganta framtoning.
Hälsa
Det är en förhållandevis frisk ras. Rasklubben rekommenderar höftledsröntgen men i dag är frekvensen av höftledsdysplasi (HD) mycket låg. Kerryn blir ofta ganska gammal, de är pigga och aktiva upp till 10–14 års ålder. Rasen är predisponerad för fettknutor i huden som är helt ofarliga och som lätt kan avlägsnas.
Egenskaper / Mentalitet
Kerry blue terrier är en sportig ras som behöver få sin dos av uppmärksamhet, gärna i form av roliga aktiviteter. Kerryn är nyfiken, samarbetsvillig och mentalt rustad för det mesta. Det är en mycket intelligent hund, mjuk och vänlig, sin något kaxiga framtoning till trots. Rasen är vänlig, öppen mot människor och vill gärna vara med. Det är ingen skarp vakthund men håller rätt på vad som händer runt huset och varnar genom att skälla. Historiskt var rasen känd för sitt heta temperament, men dagens hundar är mer sociala och mjukare till sättet.
Storlek och utseende
Kerry blue terrier är en medelstor och kompakt hund som kombinerar styrka med elegans. Mankhöjd för hanar är 45,5–49,5 cm och tikar 44,5–48 cm. Vikt för hanar är 15–18 kg. Tikar väger förhållandevis mindre. Som den terrier den är så visar den tydlig stramhet och resning. Det mest karaktäristiska för rasen är deras mjuka, vågiga päls som inte fäller utan formklipps. Valparna föds svarta men den vuxna hundens päls har alla nyanser av blått, med eller utan svarta markeringar.
Pälsvård
Pälsvården är relativt okomplicerad. Rasen har en enkel päls, det vill säga saknar underull och fäller aldrig. Hunden ska badas en till två gånger i månaden. Efter badet bör pälsen fönas torr samtidigt som man kardar och kammar ut den grundligt. Mellan baden behöver pälsen inte borstas. Sköter man pälsen regelbundet på detta sätt så bildas det aldrig tovor. Hunden bör klippas 6–8 gånger per år. Samtidigt ska det hår som växer i örongången tas bort och öronen rengöras.
Övrigt
Det är en numerärt liten ras och har aldrig drabbats av någon överdriven popularitet. Rasen håller en mycket hög standard när det gäller både exteriör och hälsa och man hittar mycket liten skillnad i mentalitet mellan hundar från olika uppfödare. De flesta uppfödarna samarbetar med varandra på ett utmärkt sätt.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.