Header
SKK hem

Sarplaninac

Grupp 2 Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar

Historik

Sarplaninac är en herdehund som har använts som fårväktare mot björn, varg och mänskliga rövare i Sarplaninacbergen i det nuvarande Makedonien, f.d. Jugoslavien. Rasens ursprung är oklart men det troliga är att den kom till Europa från Asien under de stora förhistoriska folkvandringarna. Rasen godkändes internationellt 1939 under namnet illirksi ovzcar men ändrades till nuvarande namn 1957.

Användningsområde

Rasen är en vakt- och herdehund som ursprungligen användes för att vakta får. Det är ingen idealisk förstagångshund på grund av sina egenskaper och lämpar sig inte som enbart sällskapshund.

Hälsa

Antalet individer i Sverige är mycket få och man kan därför inte med säkerhet bedöma rasens hälsotillstånd. Höftledsdysplasi (HD) förekommer.

Egenskaper / Mentalitet

Sarplaninac är en mycket skarp väktare med kort stubin. Den måste socialiseras tidigt och fostras med fast hand för att fungera i samhället.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är ca 62 cm och tikar ca 58 cm. Vikt för hanar är 35–45 kg och tikar 30–40 kg. Den har kort och tät underull under det långa täckhåret som är 10–12 cm. Pälsen är enfärgad i alla färger från vit till nästan svart. Vanligaste färgen är grå.

Pälsvård

Pälsen är lättskött och förutom under fällningsperioden behöver hunden bara borstas någon gång i veckan.

Övrigt

Eftersom rasen är en utpräglad vakthund lämpar den sig inte som sällskapshund om man inte bor ensligt och har en väl inhägnad tomt. Avlivningsfrekvensen är på grund av rasens ”obekväma” vaktegenskaper och dominanta beteende extremt hög procentuellt sett. Så tänk efter noga innan valet av denna ras. Den kräver en stark, observant ägare med stor hunderfarenhet.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.