Header
SKK hem

Yorkshireterrier

Grupp 3 Terrier

Historik

Rasen skapades med början under 1850-talet i Yorkshires ulldistrikt. Vävare och ullfabriksarbetare tog som hobby, och med all säkerhet som extrainkomst, att föda upp mycket små, mjukhåriga terrier, som blev populära sällskapshundar hos besuttna damer. Den härstammar troligen från gamla engelska black-and-tan terriern, malteser, dandie dinmont terrier och skyeterrier. Yorkshireterrier erkändes som ras 1886. Numera är den en populär utställnings- och sällskapshund världen över.

Användningsområde

Rasen används framförallt som sällskapshund. Den deltar gärna på lydnadsplan, i utställningsringen, i agility och på senare tid är även några individer viltspårmeriterade.

Hälsa

Rasen ligger sammantaget på en medelnivå när det gäller skadestatistik, och den ligger över medelnivå när det gäller luftvägar och knäskålar (patella luxation). Man måste vara observant på tänderna. Dels är det vanligt att valpar inte tappar alla sina mjölktänder utan att veterinär måste dra ut en del. Dels får de lätt tandsten varför noggrann skötsel och tillsyn av tänderna är att rekommendera. Rasen finns med i de Särskilda Rasspecifika Domaranvisningarna (SRD) under riskområdena andning, tänder och käkar. Rasklubben och seriösa uppfödare arbetar aktivt med hälsofrågor. Yorkshireterriern kan ofta bli relativt gammal, 12–15 år är inte ovanligt.

Egenskaper / Mentalitet

Yorkshireterriern är en pigg, alert och orädd hund. Den är nyfiken till sin natur och vill gärna hänga med på det mesta. Men som alla hundar behöver den uppfostran för att må bra.

Storlek och utseende

Enligt rasstandarden finns ingen nedre viktangivelse men maxvikten är angiven till 3,2 kg. I praktiken väger många individer mer. Ingen mankhöjd finns i rasstandarden, men de flesta är mellan 20–25 cm. Det föds ofta både små och stora valpar i samma kull, beroende på rasens bakgrund. Färgen är mörkt stålblå (inte silverblå).

Pälsvård

Eftersom rasen enligt rasstandarden ska ha lång päls så kräver den en genomborstning minst varannan dag. Yorkshire terrier har ingen underull. Ett bad varannan till var tredje vecka, oftare vid behov och om hunden har lång päls. Många klipper hundens päls kort. Det bör inte göras om den ska på utställning.

Övrigt

Med tanke på rasens ringa storlek är den inte lämplig hos familjer med riktigt små barn, om inte föräldrarna har hundvana och inser att det är hunden som behöver skyddas från barnet. Men som sällskap och kompis till lite äldre barn och till vuxna i alla åldrar är det en behändig hund som är lätt att ha med sig. Glöm inte att det är en hund och att den måste få leva som en för att må bra. Motion och utevistelse såväl som sällskap i soffan gör en yorkshireterrier till en harmonisk och trevlig hund.

Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.