Historik
Liksom många andra raser inom terriergruppen accepterades rasen inte riktigt av de jagande herrskapsfolken förrän på mitten av 1800-talet. Det är en gammal ras, som helt enkelt ignorerades under lång tid, snarare än ett modernt avelsexperiment. Det är en mycket lokal variant inom det begränsade området Glen of Imaal (glen = dal). Rasen har använts som robust gårds- och grytjakts hund i århundraden och har varit en väldigt lokal företeelse i den ensliga dalen Glen of Imaal, County Wicklow, Irland. Den blev erkänd av irländska kennelklubben först 1934.
Användningsområde
Ursprungsanvändningen var för grävling och utterjakt, samt vakt. I dag är den en glad och aktiv sällskapshund. Rasen aktiveras gärna med agility, långpromenader, sök- och spårarbete. Det viktigaste för den, är att få vara med, den älskar även att bada och trivs utmärkt i soffan. Rasen har en stark flockkänsla och trivs bäst när hela familjen är samlad. Med andra ord, en mycket god familjekamrat, som finns vid din sida i vått och torrt.
Hälsa
Irish glen of imaal terrier är i grunden en sund ras med få kända hälsoproblem. Det finns fall i Europa och USA av PRA-CR3D (ögonsjukdom), men det finns hittills inga konstaterade fall i Sverige.
Egenskaper / Mentalitet
Rasen har en intensiv jaktlust och stort mod när så behövs. I övrigt är den vänlig, foglig och utstrålar en stark personlighet. Den har gott självförtroende, är social, orädd och har en stor portion envishet. Dagens avel lägger stor vikt vid att bibehålla rasens stabila psyke och goda temperament. En irish glen of imaal terrier ska vara rörlig, aktiv och tyst arbetande. Rasens lojala och tillgivna kynne gör den mycket lämplig som sällskapshund. Det sägs att den inte är lika hetlevrad som andra terrier, men den är alltid aktiv och arbetsvillig.
Storlek och utseende
Det är en medelsstor hund med medellång päls. Färgen är vete eller blue brindle (tigrerad). Den ger intryck av stor styrka med maximal substans i förhållande till storlek. Kroppen är längre än den är hög och är lågställd. Mankhöjden för hanar är max 35,5 cm och tikar förhållandevis mindre. Vikten föra hanar är ca 16 kg, tikar förhållandevis mindre.
Pälsvård
Den behöver trimmas 2–3 gånger per år och kammas 1–2 gånger per vecka. Pälsen är medellång med sträv struktur och mjuk underull. Hunden bör se ut som en arbetande terrier och trimningen/pälsvården bör ske utifrån den aspekten. Hunden ska se vårdad ut men inte mer. När det gäller pälskvaliteten eftersträvas så sträv päls som möjligt. Det finns en tendens till för mjuka pälsar vilket inte är önskvärt.
Övrigt
Rasen är mycket ovanlig både i Sverige och internationellt. Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.
Denna text är framtagen av skk.se eller i samarbete med rasklubben.